Monthly Archives: juli 2014

Läsningar: Söndag 7 enligt Matteus

Ton 6

Läsning från Andra Timotheossbrevet (2:1-10)

Och du mitt barn, hämta styrka i den nåd som vi får genom Kristus Jesus. Det du har hört av mig i många vittnens närvaro, det skall du anförtro åt pålitliga människor som kan lära ut det i sin tur. Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus. Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter om han vill vara sin befälhavare till lags. Ingen idrottsman kan få segerkransen om han inte följer reglerna. Arrendatorn som gör det tunga arbetet bör vara den förste som får sin del av skörden. Tänk igenom vad jag här har sagt. Herren skall låta dig förstå allt. Minns att Jesus Kristus, ättling till David, har uppstått från de döda, enligt mitt evangelium, för vars skull jag far illa och till och med har satts i fängelse som en förbrytare. Men Guds ord har inte fängslats. Jag uthärdar allt för de utvaldas skull, för att också de skall vinna frälsning genom Kristus Jesus och evig härlighet.

Läsning från Matteusevangeliet (9:27-35)

När Jesus fortsatte därifrån följde två blinda efter och ropade: ”Davids son, förbarma dig över oss!” Och när han kom hem gick de fram till honom. Jesus frågade: ”Tror ni att jag kan hjälpa er?” De svarade: ”Ja, herre.” Då rörde han vid deras ögon och sade: ”Ni tror, och det skall ske.” Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt åt dem: ”Låt ingen få veta detta”, men de gick därifrån och spred ryktet om honom i hela den trakten. När de var på väg ut kom man till honom med en besatt som var stum. Han drev ut demonen, och den stumme började tala. Och folket häpnade och sade: ”Aldrig förr har man sett något sådant i Israel.” Men fariseerna sade: ”Det är med demonernas furste som han driver ut demonerna.” Jesus vandrade omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor.

Källa: Bibeln.se

Läsningar: Söndag 6 enligt Matteus

Ton 5

Läsning från Jakobsbrevet (5:10-20)

Ta profeterna som talat i Herrens namn till ert föredöme i att lida och visa tålamod. Ja, vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet, och ni har sett hur Herren lät det sluta, ty Herren är rik på medlidande och barmhärtighet. Framför allt, mina bröder, svär ingen ed, varken vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. Ert ja skall vara ett ja och ert nej ett nej, annars drabbas ni av Guds dom. Får någon av er lida skall han be; är någon glad skall han sjunga glädjepsalmer. Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse. Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli botade. Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan. Elia var en människa som vi, men när han bönföll Gud om att det inte skulle regna kom inget regn över landet på tre och ett halvt år. Sedan bad han igen, och då gav himlen regn, och jorden lät sin gröda växa. Mina bröder, om en av er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, då skall ni veta: den som återför en syndare från hans villovägar räddar hans liv undan döden och gör att många synder blir förlåtna.

Läsning från Matteusevangeliet (8:1-8)

Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde. Där kom de till honom med en lam som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna.” Några skriftlärda sade då för sig själva: ”Han hädar ju.” Jesus såg vad de tänkte och sade: ”Varför bär ni onda tankar i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bår och gå hem.” Och mannen steg upp och gick hem. När folket såg det greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människorna.

Källa: Bibeln.se

Läsningar: De heliga fädernas söndag

Ton 4

Läsning från Titusbrevet (3:8-15)

Det är ett ord att lita på. Jag vill att du skall inskärpa detta, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att utföra goda gärningar. Dessa föreskrifter är bra och nyttiga för alla människor. Men dumma dispyter om förfäderna och strider och tvister om lagen skall du hålla dig ifrån; de är onyttiga och leder ingenstans. Den som vållar splittring skall du vägra att befatta dig med, efter en första och en andra tillrättavisning. Du kan vara säker på att han har gått vilse och är en syndare som har dömt sig själv. När jag har skickat Artemas eller Tychikos till dig, så försök komma till mig i Nikopolis. Där har jag tänkt stanna över vintern. Se till att Zenas, juristen, och Apollos verkligen får allt de behöver när de reser. Även de våra måste lära sig att utföra goda gärningar när något behöver göras, annars blir deras liv fruktlöst. Jag har hälsningar till dig från alla här hos mig. Hälsa alla våra vänner i tron. Nåd åt er alla.

Läsning från Matteusevangeliet (5:14-19)

Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen. Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket.

Källa: Bibeln.se

Andakt med Psaltaren

Den bysantinska liturgiska traditionen delar in Psaltaren i tjugo kathismata. Denna indelning kan också följas om man ber Psaltaren i sin dagliga andakt. Man kan be en kathisma varje dag eller en kathisma varje morgon och kväll. Följande är förslag på böner till andakt med Psaltaren. Numreringen av psaltarpsalmerna följer numreringen i Bibel 2000.

Inledning (Jfr Matt 28:19)

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Tullindrivarens bön (Luk 18:13)

Gud, var nådig mot mig syndare.

Ära vare dig, vår Gud, ära vare dig.

Himmelske konung, Hjälpare, sanningens Ande,
du finns överallt och fyller allting.
Du är alla goda gåvors källa och den som ger liv.
Kom och ta din boning i oss.
Rena oss från varje fläck
och fräls, o Gode, våra själar.

Helige Gud,
helige Starke,
helige Odödlige,
förbarma dig över oss.
(3 gånger)

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Allheliga Treenighet, förbarma dig över oss.
Herre, rena oss från våra synder.
Härskare, förlåt oss våra överträdelser.
Helige, se till våra svagheter och bota dem,
för ditt namns skull.

Herre, förbarma dig.
(3 gånger)

Herrens bön (Matt 6:9-13)

Alternativ 1:

Vår Fader,
du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem
Som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket. Din är makten och äran i evighet.
Amen.

Alternativ 2:

Fader vår som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja, såsom i himmelen
så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.
Amen.

Herre, förbarma dig.
(12 gånger)

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Inbjudan till bön (jfr Ps 95:6)

Kom, låt oss falla ner och tillbe vår konung och Gud.
Kom, låt oss falla ner och tillbe Kristus, vår konung och Gud.
Kom, låt oss falla ner och tillbe honom, Kristus, vår konung och Gud.

Sedan en kathisma:

  • Kathisma 1: Ps 1-8
  • Kathisma 2: Ps 9-17
  • Kathisma 3: Ps 18-24
  • Kathisma 4: Ps 25-32
  • Kathisma 5: Ps 33-37
  • Kathisma 6: Ps 38-46
  • Kathisma 7: Ps 47-55
  • Kathisma 8: Ps 56-64
  • Kathisma 9: Ps 65-70
  • Kathisma 10: Ps 71-77
  • Kathisma 11: Ps 78-85
  • Kathisma 12: Ps 86-91
  • Kathisma 13: Ps 92-101
  • Kathisma 14: Ps 102-105
  • Kathisma 15: Ps 106-109
  • Kathisma 16: Ps 110-118
  • Kathisma 17: Ps 119
  • Kathisma 18: Ps 120-134
  • Kathisma 19: Ps 135-143
  • Kathisma 20: Ps 144-150

Sedan:

Gabriels och Elisabets hälsning (jfr Luk 1:28, 42)

Gudsföderska och jungfru,
gläd dig, Maria, full av nåd.
Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor
och välsignad är din livsfrukt,
ty du har fött våra själars frälsare.

Avslutning

På våra heliga fäders förböner,
Herre Jesus Kristus, vår Gud,
förbarma dig över oss.
Amen.

Läsningar: Söndag 4 enligt Matteus

Ton 3

Läsning från Romarbrevet (6:18-23)

Och när ni då gjordes fria från synden blev ni slavar under rättfärdigheten – jag väljer en mänsklig bild med tanke på er mänskliga otillräcklighet. Ty liksom ni gjorde era lemmar till slavar åt orenheten och laglösheten och blev laglösa skall ni nu göra dem till slavar åt rättfärdigheten och bli heliga. När ni var slavar under synden stod ni fria gentemot rättfärdigheten. Vad gav det för frukt? Sådant som ni nu känner skam över därför att det till slut leder till döden. Nu däremot, när ni blivit fria från synden men är slavar under Gud, blir frukten ni skördar helighet och till slut evigt liv. Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre.

Läsning från Matteusevangeliet (8:5-13)

När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: ”Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.” Jesus sade: ”Skall då jag komma och bota honom?” Officeren svarade: ”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.” Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: ”Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.” Och till officeren sade Jesus: ”Gå. Du trodde och det skall ske.” Och i det ögonblicket blev pojken frisk.

Källa: Bibeln.se

Ärkebiskop Anastasios av Albanien

Metropolit Kleopas installationstal

Stockholm, June 14, 2014

Your Eminences,
Your Graces,
Reverend Clergy,
Your Excellencies Minister of Public Administration, Ambassadors and Members of the Diplomatic and Civic Authorities,
Honored Guests,
Beloved brothers and sisters in Christ,

I stand before You today in dutiful obedience to the calling and sacred mission entrusted to me by His All Holiness Ecumenical Patriarch Bartholomew and the Most Reverend Members of the Holy and Sacred Synod of the Great Church of Christ in Constantinople, who consecrated me to the episcopacy and elected me to serve the blessed people of God in the lands of Sweden, Norway, Denmark, and Iceland. Submitting myself to God’s will and accepting the Grace of the Holy Spirit, I undertake this lofty ministry with deep humility and the fear of God, in a spirit of sacrifice and thankfulness.

Sacrifice, because from this moment forward, I shall devote all my spiritual and physical energies to this Holy Metropolis and its faithful, and thankfulness, because the Grace of God – as expressed in the unanimous vote of the Holy and Sacred Synod of our Mother Church – deemed my humility worthy of serving the Church from this noble seat and bearing witness to our Orthodox faith in the Northern Lands, to a proud and diverse people with a rich history.

My arrival here today serves as a continuation of the 40-year-tradition of Archpastoral service offered before the altar of God by my sagacious predecessor, His Eminence Metropolitan Pavlos, who shall always be a mentor and spiritual guide to me due to his wealth of experience and wisdom. I ask for his God-abiding prayers and look to him for continual support.

I also want to take this opportunity to thank Metropolitan Athenagoras of Belgium who served as Locum Tenens of this Holy Metropolis until my arrival in Stockholm. I am grateful for his invaluable assistance and for so willingly shouldering the extra responsibility and weight that was placed on his shoulders.

I also express my deep gratitude to His Eminence Metropolitan Emmanuel of France for his unwavering support and spiritual councils. His Eminence’s ministry and wisdom serves as a model example and inspiration to me, and I shall always strive to continually learn from his exemplary paradigm.

I wish to offer my heartfelt and fraternal thank to His Eminence Metropolitan Athenagoras of Kydonies, a lifelong friend and confidant, whose tireless work in the Phanar is a major service to our Great Mother Church. I shall be ever grateful to him for his prayers and ever-present love. I am humbled to be in the presence of such outstanding hierarchs and honored to be numbered among their ranks. I ask that they always keep me in their prayers and strengthen me with their words of spiritual nourishment.

My beloved brothers and sisters in Christ, I speak to you in a spirit of thankfulness, first and foremost, because as Orthodox Christians, our identity lies in the Eucharistic life that we lead, and one that I shall preside over, with paternal love for clergy and laity alike. And as an extension of this Eucharistic life, I am thankful to all those of you who honor our Church and my humble person with your presence at this enthronement ceremony.
I am grateful to the civic authorities who are here together with us – not only from Sweden, but from the other nations comprising this Metropolis: Norway, Denmark, and Iceland. I am also grateful to the diplomatic authorities from Greece and Cyprus and the other 8 countries, who have joined us, as well as for their governments’ continual support of our Ecumenical Patriarchate.

I would like to pledge to all of you that I will make it my priority to work closely with all the local authorities, officials, and constituents to ensure the highest degree of cooperation both internally, within the Metropolis and its parishes, the diverse organizations and associations of the Greek and Cypriot communities, as well as externally, through interdenominational, interfaith and intergovernmental cooperation. Inspired by the historic meeting between His All Holiness Ecumenical Patriarch Bartholomew and His Holiness Pope Francis in Jerusalem last month, I shall always keep open channels of communication with leaders of all faiths, promoting dialogue and kindling love for our fellow man.

As I pledged to His All Holiness, I will begin my ministry by visiting every corner of the four great nations comprising this Holy Metropolis, so I may acquaint myself with the clergy and spiritual flock of our parishes. I also look forward to working very closely, in a spirit of brotherhood, with my fellow canonical Orthodox Bishops in these lands, who together with me, constitute the Assembly of Canonical Orthodox Bishops of Scandinavia. I thank them for their attendance and prayers, and I look forwarding to full cooperation so that we may praise our Trinitarian God in one heart and in one mind, advancing the Orthodox witness to the dioceses under our charge.

I fully intend to establish exemplary cooperation with the institutions and officers of the organized Hellenic Community here in Scandinavia and I will rely on their staunch support for the success of our Metropolis’ initiatives. I ask for everyone’s support so that we may build an unbreakable bond of love and friendship for the greater good of the Church, the Community, and Society-at-large. The door to my office will always be open to all of You, as an extension of our Eucharistic communion that takes place within the sacred walls of our holy churches.

I am well aware of the desire that burns deep in the human heart for progress. Whether we are immigrants who have come here to escape the economic crisis and seek a better tomorrow, permanent residents who have grown roots in the democratic and welcoming embrace of these lands, or converts to the Orthodox faith actively seeking the advancement of our spiritual knowledge, we all share common hopes and dreams. In order to achieve this all-important progress, we must unite our efforts and energies, working together as one, in collaboration with Divine Grace for the glorification of God’s holy name, the edification of His Holy Church, and the progress of our Community. Hand in hand, we can build a brighter tomorrow.

If we are to be successful, we must successfully engage the youth and display particular care for them. They are the leaders of tomorrow and they will be called to continue our hopes and dreams. It is to them that we will entrust our most valued possessions and treasures – our spiritual legacy – and they will write the next chapter in our long and illustrious history. And so I call upon all of them to step forward and join us in our common ministry, actively participating to shape our common vision. With hands outstretched, I beckon you all to join me in this new labor I have been selected to undertake. Working together, we can build our children’s future!

The foundations of the structures we will build together and the apparatuses we will form must lie in Orthodoxy and Hellenism, if they are to withstand the test of time and be of any substance. Not only because these two pillars represent the core of our great legacy and rich past, but also because they represent ecumenical points of reference that will allow us to engage and communicate with the entire world. The Hagia Sophia and the Parthenon are the two lungs with which our Community here in Scandinavia can breathe the life-giving air that carries with it centuries of wisdom and history, invigorating and illuminating the world around us. These reference points, which have attracted the world’s attention from the moment they were built and continue to do so today with the same power, are the cultural capital with which we can invest in our future, enriching our lives and the world around us.

And like the two-headed eagle on the Byzantine standard that looks East and West, so, too, do we look back to our homelands, and also to our lives here in our second home, in these democratic and liberty-loving Scandinavian nations that have embraced us as native sons and daughters. In doing so, we must turn our attention to our brothers and sisters in Greece and Cyprus, who are suffering from the injustices and hardships that accompany the deep economic crisis those countries are facing and lend our spiritual and material support to them abundantly. We must maintain strong ties with these cultural metropolises, in addition to our spiritual home: the venerable Center of Orthodoxy – the Ecumenical Patriarchate in Constantinople. Concurrently, however, we must also be mindful of the role we have been called to play in our new home here in Scandinavia, as ambassadors of Orthodoxy and Hellenism. Along with the gratitude that we must offer these four nations that have welcomed us and allowed us to practice our faith freely and without prejudice, we must also open-handedly offer the invaluable treasures of our 2,000 year-old Christian faith and tradition.

Unfortunately, the news is replete with reports of modern-day persecution against our Christian brethren living in other parts of the world, where people are not free to confess their faith and freely practice their religion. Sadly, the persecution of Christianity was not limited to the early centuries, but continues today. This is why we should be especially grateful for the freedoms we enjoy, and remember the sacrifices that those less fortunate than us make for our common faith.

Although I was born in Greece and came of age in the United States, from this day forward, I consider Scandinavia to be my new home. Whether Greek or Cypriot, Swedish or Norwegian, Danish or Icelandic, I shall identify equally with all. As full-fledged members of this great society, we must do our very best to contribute to its progress and enrich it with the priceless spiritual and cultural treasures that we bear.

Whether spiritually, through our prayers, holy services, and monastic tradition, or educationally, through the fullness of the Greek language, or culturally, through music, art, dance, and food, we have much to contribute to the world around us. Our millennia-old tradition is vibrant and ecumenical, transcending the narrow geographical boundaries of national borders, and awaits to be shared.

At its very core, the Church is a Eucharistic Supper. At this gathering, the presbyter blesses and offers the Eucharistic prayer, as Christ Himself did at the head of the Last Supper. According to the New Testament, the head of every local Church is the Bishop, who stands “εἰςτῦπονκαὶτόπον” (in place and as a type) of Christ” and oversees all the spiritual gatherings of the faithful known as parishes, shepherding and gathering their union as a Eucharistic body. The role of the Bishop is that of a father and older brother, whose duty it is to support his family. It is this role that I pledge to undertake for clergy and laity alike, offering my deepest love in Christ to all of you – the members of my new family.

On your end, I ask that you support my ministry through your constant participation. I want you to bombard me with your ideas, bring me proposals non-stop, and share your thoughts with me on how to build upon all the sectors of our Holy Metropolis. Let us remember the words of St. John Chrysostom: ”one man burning with zeal is enough to restore an entire city.” If each of you brings this zeal to our efforts, there is no telling what we can accomplish. Like the ancient Athenians Thucydides describes in his history, I call upon you to become pioneers of both thought and action. Like them, I ask you to consider your true self in your minds and hearts, as most ”truly your own when employed in the service” of your faith and community. When you do not carry out an intention to which you have formed, consider that you have sustained a personal bereavement, and when an enterprise succeeds, believe that you have gained only a mere installment of what is to come. And if by chance you fail, conceive new hopes and so fill up the void. For if you lose not a moment in the execution of an idea, to hope is to have. And like those ancient Athenians, ”deem the quiet of inaction to be as disagreeable as the most tiresome business,” and remember the ancient Greek saying, ”οὐκἱστάθμεθα, πορευόμεθαγάρ,” which translates to ”we do not stand still, for we are constantly progressing.”

Among the challenges that lay ahead for us, I place special importance on the following:

1) Expansion and growth of our parishes and schools. We must strive to establish, restore, and renew parish communities wherever we can to serve the spiritual and educational needs of the people. Educating our children is critical to our ministry. We need to do everything we can to pass on our timeless traditions and educate children of all ages – starting from pre-school all the way to the university level. Remember the words of St. Cosmas the Aetolian, that ”it is better to have a Greek school in your village than a spring or a river.” We must strive to create programs that will serve the needs of the faithful of all ages, from pre-school programs, to university chairs, to senior centers.

2) The continuation of our monastic tradition. The formation of monastic centers within the Metropolis where monastics can engage in asceticism and the faithful can seek spiritual renewal will enhance the Orthodox witness in our Metropolis.

3) Missionary work. Our Metropolis must become a center of missionary activity from where the good news of the Gospel can spread out into every direction, and from where we may share our Christian traditions and ideals with our fellow citizens. In an age where materialism, consumerism, and nihilism has led many members of the ”civilized” world into despair and to espouse uncivilized acts of brutality and hatred, we must advance the salvific alternative of Orthodoxy and its philokalic love of beauty: both in our fellow man – the easiest place in which to encounter God – and in our environment.

4) Philanthropy. Whether it is offering help to the needy here locally, supporting economic migrants, or helping the people in our native lands and elsewhere in the world where man-made and natural disasters strike, our Metropolis must utilize its resources to make its presence felt and make an active difference in the lives of the people.

There is much work to do in the Lord’s vineyard here in the Northern Lands, but the wine we shall produce will be most sweet. While there may be some people who, influenced by various geopolitical theories and political allegiances, consider Eastern Orthodoxy “deeply conservative” and a threat to the Western ideals, the truth is that it is inconceivable to imagine Europe without the historic union of Christianity and Hellenism, otherwise known as Ρωμιοσύνη or Romanity.

In today’s Europe, which is facing its own unique challenges – economic, cultural, and political – and where a great debate is happening over the future of the unified European structure, the worldview and legacy of Romanity has much to offer. The multilingual, multinational society that existed within the Roman ecumene seems much more in line with Western ideals than the nationalism and exceptionalism and isolationism that were produced outside of the Orthodox tradition.

In today’s post-modern era where many changes and shifts in norms, customs, and social standards are taking place at shocking speeds, the stability, tradition, teachings, and wisdom of the Orthodox tradition has much to offer a world with people who increasingly feel marginalized and trapped in the dead-ends of a materialistic society that lacks the spiritual nourishment that the soul craves.

For me, it is a privilege to be among you today and be welcomed with such love. I join my new family today and enter into my new spiritual home with great expectations and fully conscious of the awesome responsibility that I am undertaking. With paternal joy, I embrace you all and pledge myself to serving you and the needs of our Metropolis, together with the Great Mother Church of Christ, our Ecumenical Patriarchate.

May Christ our Lord, Who turned fishermen into the Holy Apostles who drew the entire Ecumene towards Him through the Grace of the Holy Spirit, illuminate and bless you and your families always.