Monthly Archives: juni 2014

Läsningar: Petrus och Paulus

Ton 2

Läsning från Andra Korinthierbrevet (11:21-12:9)

Till min skam måste jag medge att jag tydligen har varit svag. Men vad andra vågar komma med – nu talar jag i dårskap – det vågar också jag. De är hebreer – jag med; israeliter – jag med; Abrahams ättlingar – jag med. De tjänar Kristus – det gör jag ännu mer, för att nu tala som en dåre. Jag har arbetat mer än de flesta, suttit i fängelse mer än de flesta, fått prygel i övermått och ofta riskerat livet. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio minus ett slag, tre gånger har jag slitit spö, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. Ofta har jag varit ute på resor, utsatt för faror i floder, faror från rövare, faror bland landsmän och bland hedningar, faror i städer, i öknar och på havet, faror bland falska bröder. Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat och ofta fastat, jag har frusit och varit utan kläder. Till allt annat kommer det som trycker mig varje dag: mina bekymmer för alla församlingarna. Ingen är svag utan att jag blir svag. Ingen kommer på fall utan att jag prövas som i eld. Om det ändå skall skrytas vill jag skryta med min svaghet. Vår herre Jesu Gud och fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. I Damaskus lät kung Aretas hövding bevaka staden för att gripa mig. Och från en öppning i muren firades jag ner i en korg och räddade mig undan honom. Jag är tvungen att skryta, visserligen till ingen nytta, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser från Herren. Jag vet en man som lever i Kristus och som för fjorton år sedan – om det nu var med kroppen eller utan den vet jag inte, men Gud vet det – han blev i alla fall uppryckt till den tredje himlen. Och jag vet att den mannen – om med kroppen eller utan, det vet bara Gud – blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. Den mannen vill jag skryta med; med mig själv vill jag inte skryta, bara med min svaghet. Om jag skulle vilja skryta är jag ändå inte från förståndet, för vad jag då skulle säga är sant. Men jag avstår för att ingen skall tänka högre om mig än han gör när han ser eller hör mig. Och för de väldiga uppenbarelsernas skull, för att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte blir högfärdig. Tre gånger har jag bett Herren att den skall lämna mig i fred. Men han svarade: ”Min nåd är allt du behöver.” Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig.

Läsning från Matteusevangeliet (16:13-19)

När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: ”Vem säger människorna att Människosonen är?” De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.” – ”Och ni”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens son.” Då sade Jesus till honom: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.” 

Källa: Bibeln.se

Annonser

Metropolit Kleopas genomför visitation

Den nytillträdde metropoliten Kleopas av Sverige och Skandinavien håller att genomföra visitation av metropolitdömets församlingar.

Den 20 till 22 juni genomförde han visitation i församlingen i Oslo. Den 28 till 29 juni kommer han att genomföra visitation i församlingen i Uppsala.

Bilder från visitationen i Oslo finns här och här.

Ortodoxa metropolitdömet Sverige och Skandinavien

Det har funnits en ortodox närvaro i Sverige sedan 1640-talet. Freden i Stolbova 1617 gav Ryssland rätt att grunda ett ryskt handelshus i Stockholm med tillhörande köpmanskyrka. Detta var den första lagliga icke-lutherska församlingen i Sverige sedan reformationen och den första ryska utlandsförsamlingen. Den ryska köpmanskyrkan är det historiska ursprunget till Kristi förklarings ortodoxa församling i Stockholm. På 1930-talet anslöt sig Kristi förklarings ortodoxa församling till ärkebiskopsdömet för ryska ortodoxa kyrkor i Västeuropa under Ekumeniska patriarkatet (Parisexarkatet).

St. Georgios metropolitkyrka

St. Georgios metropolitkyrka

1945 grundades estniska ortodoxa församlingen i Sverige. Under den sovjetiska ockupationen av Estland från 1944 fram tills 1991 var Estniska ortodoxa kyrkan i exil baserad i Sverige fram till 1960-talet. Metropolit Alexander av Tallinn och Estland flydde till Sverige 1947 och bodde här tills sin död 1953. Han finns begravd på Skogskyrkogården i Stockholm. Finska ortodoxa församlingen i Sverige grundades 1958 i anslutning till estniska ortodoxa församlingen.

Den grekiska ortodoxa närvaron började i samband med den stora arbetskraftsinvandringen från Grekland på 1960-talet. Från början ansvarade grekisk-ortodoxa ärkebiskopsdömet i Storbritannien för Sverige, Norge och Island, men 1969 beslutade Ekumeniska patriarkatet att grunda grekisk-ortodoxa metropolitdömet Sverige och Skandinavien som omfattar Sverige, Norge, Danmark och Island. Grekisk-ortodoxa metropolitdömet Tyskland hade tidigare ansvarat för Danmark.

St. Georgios metropolitkyrka

St. Georgios metropolitkyrka

Metropolitdömet hade från början på grekiska den arkaiska namnformen Ἱερὰ Μητρόπολις Σουηδίας καὶ πάσης Σκανδιναυΐας, som fortfarande används av Ekumeniska patriarkatet i Istanbul, men metropolit Pavlos införde i själva metropolitdömet den modernare namnformen Ἱερὰ Μητρόπολις Σουηδίας καὶ πάσης Σκανδιναβίας.

Enligt metropolitdömets stadgar ansvarar det för de grekiska ortodoxa församlingarna i Sverige och alla andra ortodoxa församlingar som begär att tillhöra det. Finska ortodoxa församlingen tillhör metropolitdömet och tidigare fanns det också en estnisk ortodox församling i Sverige som tillhörde metropolitdömet. Grekisk-ortodoxa metropolitdömet och Finska ortodoxa församlingen är registrerade som två olika trossamfund i Sverige.

Finska ortodoxa församlingen

Finska ortodoxa församlingen

Metropolitdömet är unikt bland Ekumeniska patriarkatets utlandsstift i Västeuropa. Det omfattar det största geografiska territoriet bland de västeuropeiska utlandsstiften men har till skillnad från de övriga västeuropeiska utlandsstiften ingen etablerad historisk grekisk närvaro. Det fanns inga historiska grekiska ortodoxa församlingar eller kulturanstalter på metropolitdömets territorium. Metropolitdömet stod inför utmaningen att byggas upp från grunden. Det hade inga egentliga tillgångar. Dess verksamhet var från början helt beroende av hjälp från de inhemska kyrkorna och staterna på dess territorium.

Ekumeniska patriarkatet valde metropolit Polyevktos Fifinis (1912-1988) till metropolit för det nya metropolitdömet. Han föddes i Istanbul 1912 och hans namn i världen var Konstantinos Fifinis. Han var utbildad vid Halki prästseminarium i Istanbul. Han hade tidigare tjänstgjort som präst i Nordamerika och senare också som hjälpbiskop. Därefter tjänstgjorde han ett tag som metropolit av Tyskland.

Den 30 april 1974 valde Ekumeniska patriarkatet arkimandrit Pavlos Menevisoglou till ny metropolit av Sverige och Skandinavien. Metropolit Polyevktos tilldelades titeln metropolit av Anea och drog sig tillbaka till Athen där han dog 1988.

Metropolit Pavlos

Metropolit Pavlos

Metropolit Pavlos Menevisoglou föddes i Istanbul 1935. Hans namn i världen var Konstantinos Menevisoglou. Han är utbildad vid Halki prästseminarium. Han är disputerad i teologi vid Thessalonikis universitet och har också juristexamen från samma universitet. Han blev vigd till biskop den 12 maj 1974 och firade sin installation som metropolit i Stockholm den 14 juli.

Metropolitdömets enda fasta gudstjänstlokal var från början ett gravkapell vid Maria Magdalena kyrka vid Slussen i Stockholm som man fick låna från Svenska kyrkan. Estniska ortodoxa församlingen hade tidigare fått låna detta gravkapell. Under metropolit Pavlos införskaffade metropolitdömet fyra nya egna gudstjänstlokaler: Pauluskyrkan i Uppsala, 1976; St. Georgios metropolitkyrka i Stockholm, 1978; Marie bebådelse kyrka i Oslo, 1981; och Treenighetskyrkan i Göteborg, 1998. Det gamla gravkapellet användes sedan återigen av estniska ortodoxa församlingen under namnet Nikolauskyrkan. I dag används det av Finska ortodoxa församlingen.

Metropolitdömet är indelat i sex grekiska territorialförsamlingar med säte i Stockholm, Göteborg, Uppsala, Malmö, Oslo och Köpenhamn samt en landstäckande finsk ortodox församling i Sverige med säte i Stockholm.

Metropolit Kleopas

Metropolit Kleopas

Metropolitdömet har sedan 1976 sitt kansli i anslutning till metropolitkyrkan i Stockholm.  Under metropolit Pavlos började metropolitdömet publicera en bulletin och en egen kyrkokalender.

Den ekumeniske patriarken Bartholomaios har gjort fyra besök i metropolitdömet. 1993 besökte han Stockholm och Uppsala, 1995 besökte han Oslo, 2002 besökte han återigen Oslo och 2003 besökte han återigen Stockholm.

2011 grundades Skandinaviska ortodoxa biskopsmötet för de olika ortodoxa stift som omfattar Sverige, Norge, Danmark och Island. Ekumeniska patriarkatets metropolit av Stockholm och Skandinavien är ständig ordförande i biskopsmötet.

Den 5 maj 2014 valde Ekumeniska patriarkatet arkimandrit Kleopas Strongylis till ny metropolit. Metropolit Pavlos tilldelades titeln metropolit av Amaseia. Kleopas Strongylis föddes i Athen 1966. Hans namn i världen var Panagiotis Strongylis. Han är utbildad vid Athens universitet och Rizareios prästseminarium. Han har disputerat i teologi vid Thessalonikis universitet. Han tjänstgjorde som prost i grekiska ortodoxa metropolitkyrkan i Boston fram tills han blev vald till ny metropolit. Han vigdes till biskop i Istanbul den 21 maj 2014 och firade sin installation som metropolit i Stockholm den 14 juni.

Läsningar: Söndag 2 enligt Mattheus

Ton 1

Läsning från Romarbrevet (2:10-16)

Härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden främst men också greken. Gud gör inte skillnad på människor. Alla som har syndat utan lag skall också gå under utan lag. Och alla som har syndat under lagen skall dömas genom lagen. Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare. Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan.

Läsning från Matteusevangeliet (4:18-23)

När han vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. Han sade till dem: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”, och de lämnade genast sina nät och följde honom. När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, sitta tillsammans med sin far Sebedaios i båten och göra i ordning sina nät. Jesus kallade på dem, och genast lämnade de båten och sin far och följde honom. Han vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket.

Källa: Bibeln.se

Ärkebiskop Leos tal till metropolit Kleopas

Stockholm. Finlands ortodoxa ärkebiskop Leos tal till metropolit Kleopas finns på engelska här.

De ortodoxa kyrkornas rättsliga ställning, jurisdiktioner och organisation

Folkrätt och svensk författningsrätt

Förenta nationernas förklaring av de mänskliga rättigheterna fastslår att religionsfrihet är en mänsklig rättighet. Europakonventionen om mänskliga rättigheter garanterar rätten till religionsfrihet. Sveriges lagar ger medborgarna full religionsfrihet.

Svensk civilrätt

I Sverige har kyrkor civilrättslig ställning. Svensk lagstiftning erbjuder två associationsformer för kyrkor: (a) registrerat trossamfund och (b) ideell förening. Kyrkliga institutioner (t.ex. församlingar och kloster) erbjuds associationsformen del av registrerat trossamfund, stiftelse eller ideell förening. Den fördelaktigaste associationsformen för församlingar är del av registrerat trossamfund medan den fördelaktigaste associationsformen för kloster är stiftelse.

Svensk lag tillåter också trossamfund att ansöka om statlig vigselrätt. När kyrklig vigsel firas av en statligt erkänd vigselförrättare medför den kyrkliga vigseln också äktenskapets civilrättsliga följder enligt svensk lag utan att brudparet behöver ingå ett separat civilrättsligt äktenskapskontrakt vid sidan av den kyrkliga vigseln. Detta skiljer sig från Tyskland och Ryssland där den kyrkliga vigseln är helt frikopplad från det civilrättsliga äktenskapskontraktet.

Svensk religionspolitik                              

Den svenska skolan erbjuder endast allmän religionsundervisning. Detta skiljer sig från t.ex. Tyskland som erbjuder konfessionell religionsundervisning eller Finland som erbjuder konfessionsfri religionsundervisning på grundval av elevens religionstillhörighet.

Ortodoxa gudstjänster, andakter och program förekommer endast undantagsvis i tv och på radio i svensk public service.

Den svenska religionspolitiken är framför allt inriktad på att hjälpa de registrerade trossamfunden att bidra till att stärka det demokratiska civilsamhället. Det är för närvarande socialministern som också är trossamfundsminister. Det främsta statliga organet för svensk religionspolitik är Nämnden för statligt stöd till trossamfund.

De ortodoxa kyrkorna som är registrerade trossamfund har organiserat sig tillsammans med de orientalisk-ortodoxa kyrkorna som Ortodoxa och österländska kyrkors ekumeniska råd vid Nämnden för statligt stöd till trossamfund. Enligt den senaste officiella statistiken från 2013 har de registrerade ortodoxa kyrkorna sammanlagt 87 342 medlemmar.

Följande ortodoxa kyrkor är för närvarande registrerade trossamfund: Bulgarisk ortodoxa kyrkan, Finska ortodoxa församlingen, Grekisk-ortodoxa metropolitdömet, Makedonsk-ortodoxa kyrkan, Rumänska ortodoxa kyrkan, Rysk-ortodoxa kyrkan (Ekumeniska patriarkatets exarkat), Rysk-ortodoxa kyrkan (Moskvapatriarkatet), Antiokiska ortodoxa församlingen, Serbisk-ortodoxa kyrkan och Svenska ortodoxa prosteriet.

Ortodoxa jurisdiktioner

Ortodox kyrkorätt förbjuder parallella kyrkliga jurisdiktioner på samma territorium, men 1900-talets politiska omvälvningar har resulterat i en kyrkorättsvidrig situation med parallella jurisdiktioner på ortodoxa kyrkans nya områden. I Sverige finns för närvarande tre ortodoxa stift som överlappar varandra: (a) grekisk-ortodoxa metropolitstiftet som omfattar de grekiska och finska ortodoxa församlingarna; (b) serbisk-ortodoxa stiftet som omfattar de serbiska ortodoxa församlingarna, Svenska prosterier och heliga Annas församling; och (c) rumänsk-ortodoxa stiftet som omfattar de rumänska ortodoxa församlingarna. Övriga ortodoxa församlingar lyder under biskopar i utlandet.

För att kunna ta itu med den kyrkorättsvidriga situationen med parallelljurisdiktioner i de nya områdena beslutade de ortodoxa kyrkorna gemensamt i Chambésy 2009 att inrätta lokala ortodoxa biskopsmöten som omfattar alla de lokala ortodoxa biskoparna. Biskopsmötena ska samordna de ortodoxa kyrkorna lokalt och på sikt leda fram till nya självständiga ortodoxa kyrkor. Skandinaviska ortodoxa biskosmötet grundades 2011. Den grekisk-ortodoxe metropoliten är ordförande i biskopsmötet.

Det svenska civilsamhället

De organisationer i det svenska civilsamhället som är särskilt viktiga för de ortodoxa kyrkorna är Sveriges kristna råd och Studieförbundet Bilda.

Sveriges kristna råd är det ekumeniska organet för de kristna kyrkorna i Sverige. Det har också i uppdrag att bl.a. organisera den kristna fängelsesjälavården.

Ett antal av de ortodoxa kyrkorna ingår i Studieförbundet Bilda och har tillsammans med de orientalisk-ortodoxa kyrkorna en egen sektion som hjälper församlingarna med deras kultur- och folkbildningsverksamhet.

I anslutning till Bilda har en del av de ortodoxa kyrkorna tillsammans med de orientalisk-ortodoxa kyrkorna grundat Sankt Ignatios andliga akademi och folkhögskola som för närvarande är en del av Botkyrka folkhögskola.

Läsningar: Alla heligas söndag

Ton 8

Läsning från Hebreerbrevet (11:33-12:2)

Genom sin tro kunde de besegra kungariken, utöva rättfärdighet och få löftena uppfyllda. De kunde täppa till lejonens gap, släcka rasande eld och undkomma svärdets egg. De var svaga men blev starka, fick kraft i striden och jagade främmande härar på flykten. Kvinnor fick sina döda tillbaka uppståndna. Andra torterades till döds när de vägrade att låta sig befrias, eftersom de ville nå en bättre uppståndelse. Andra fick känna på hån och prygel, ja, också bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade, avrättade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, de led brist, förföljdes och misshandlades; världen förtjänade inte att hysa dem. De måste hålla till i ödemarker och bergstrakter, i grottor och jordhålor. Ingen av dessa som genom sin tro har fått Guds vittnesbörd fick se löftet uppfyllas. Gud har förutbestämt något bättre åt oss, och därför skall de uppnå fullkomligheten först tillsammans med oss. När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. 

Läsning från Matteusevangeliet (10:32-33, 37-38; 19:27-30)

Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen. Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Då sade Petrus: ”Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?”Jesus svarade: ”Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.

Källa: Bibeln.se

Högtidligt firande av metr. Kleopas installation

Metr. Kleopas installation

Metr. Kleopas installation

Stockholm. I dag firades den högtidliga installationen av metropolit Kleopas Strongylis av Sverige och Skandinavien i grekisk-ortodoxa metropolitkyrkan i Stockholm som var fullsatt. Vid installationen närvarande bland andra ärkebiskop Leo av Karelen och Finland, metropolit Stefanos av Tallinn och Estland, metropolit Athenagoras av Belgien, metropolit Emmanuel av Frankrike, metropolit Athenagoras av Kydonion, metropolit emeritus Pavlos, biskop Evmenios av Levki och biskop Dositej (serbisk-ortodoxa stiftet Skandinavien och Storbritannien). Parisexarkatet och Rumänsk-ortodoxa stiftet Skandinavien var representerade genom präster. Svenska kyrkan, Romersk-katolska kyrkan och Sveriges kristna råd var också representerade. Slutligen närvarade också Sveriges trossamfundsminister Stefan Attefall och Greklands ambasadör

Fader Kleopas Strongylis valdes till ny metropolit av Sverige och Skandinavien den 5 maj. Han var prost i grekisk-ortodoxa metropolitkyrkan i Boston fram tills dess. Han vigdes till biskop i Fanar, Istanbul, den 21 maj.

Metropolit emeritus Pavlos Menevisoglou, som har tjänstgjort fyrtio år som metropolit av Sverige och Skandinavien, har tilldelats titeln metroplit av Amaseia.

Metropolitdömet Sverige och Skandinavien grundades av Ekumeniska patriarkatet 1969. Den första metropoliten, Polyevktos Fifinis, tjänstgjorden 1970-1974. Han efterträddes av metropolit Pavlos Menevisolgou.

Metropolitdömet har sedan 1976 sitt säte i St. Georgios metropolitkyrka i Stockholm och omfattar Sverige, Norge, Danmark och Island. För närvarande ansvarar metropolitdömet för de grekisk-ortodoxa och finsk-ortodoxa församlingarna på dess territorium. Metropoliten är också ordförande i Skandinaviska ortodoxa biskopsmötet som grundades 2011.

Metropolitdömet beräknas ha 21 500 medlemmar i Sverige. De ortodoxa kyrkorna som är registrerade trossamfund i Sverige beräknas ha sammanlagt 87 342 medlemmar.

Fler bilder finns här och här.

En kort biografi över den nye metropoliten finns här.

Dopsyn och ekumenik

Det normala sättet att bli medlem i ortodoxa kyrkan är genom att döpas in i ortodoxa kyrkan, men ibland önskar personer som är döpta i andra kyrkosamfund bli medlemmar av ortodoxa kyrkan. Detta leder till frågan om hur deras tidigare dop ska behandlas i förhållande till deras upptagning i ortodoxa kyrkans fulla gemenskap.

Historiskt sett har det funnits två olika synsätt när det kommer till upptagning av döpta personer i ortodoxa kyrkans fulla gemenskap. Dessa synsätt hör ihop med vissa andra teologiska frågor rörande kyrkosyn och sakramentssyn.

Ett problem är att det inte fanns något allmänt sakramentsbegrepp under det första årtusendet utan kyrkofäderna skrev om de enskilda sakramenten, men inte om sakrament i allmänhet. När den moderna ortodoxa teologin (i synnerhet den moderna grekiska teologin) har tagit itu med denna fråga har man velat undvika en mekanisk-magisk sakramentssyn som skiljer sakramenten från kyrkan.

Kyrkan är synlig enligt ortodox teologi i motsats till zwinglianism som hävdar att kyrkan är osynlig (ecclesia invisibilis) och obereonde av de synliga kyrkosamfunden eller lutherdom som hävdar att Kristi kyrka är dold i de synliga kyrkosamfunden (ecclesia abscondita). Den ortodoxa teologin anser att Kristi kyrka är synlig i de ortodoxa kyrkorna. Man kan beskriva den ortodoxa synen som att ortodoxa kyrkan är det säkra nådemedlet som verkar genom sina sakrament. Sedan skiljer sig ortodoxa teologer från varandra i synen på dem som står utanför ortodoxa kyrkans synliga gemenskap liksom i synen på var gränserna för ortodoxa kyrkans synliga gemenskap går.

Enligt ortodox teologi består Kristi kyrkas synlighet i trosgemenskap, nattvardsgemenskap och ämbetsgemenskap. Därför tillåter de ortodoxa kyrkorna inte reguljär nattvardsgemenskap och ämbetsgemenskap med andra kyrkor i ekumeniken innan man är säker på att man har nått fram till en äkta trosgemenskap.

Det har som sagt historiskt sett utvecklats två olika synsätt rörande synen på personer döpta utanför ortodoxa kyrkans synliga gemenskap. Det ena synsättet menar att personer som har blivit döpta i församlingar som följer en av fornkyrkans allmänna dopformer och har en dopsyn (dvs. läromässig intention) som är förenlig med ortodoxa kyrkans dopsyn kan, men måste inte, tas upp i ortodoxa kyrkans fulla gemenskap utan omdop. Några hävdar rent av att det är bara i undantagsfall sådana personer kan tas upp utan omdop.

Det andra synsättet menar att personer som har blivit döpta i en församling som följer en av fornkyrkans allmänna dopformer och har en dopsyn som är förenlig med ortodoxa kyrkans dopsyn har tagit emot dopsakramentet och måste därför tas upp i ortodoxa kyrkans fulla gemenskap utan omdop. Enligt detta synsätt är deras dop fullständigt men deras tro är ofullständig utanför ortodoxa kyrkans fulla gemenskap. Att döpa om någon som uppfyller dessa krav ses enligt detta synsätt antingen som ett konditionaldop (sub conditione) eller ett missbruk.

Ett avslutande problem är synen på dopformen. Alla är eniga om att den normala formen för det högtidliga firandet av dopet i den bysantinska riten omfattar tre nedsänkningar. En del vill i strid med de historiska källorna hävda att detta var den enda dopformen i fornkyrkan. Detta är historiskt felaktigt utan det förekom undantagsformer vid sjukdom och nödfall även i den bysantinska riten. Dessutom fanns det andra dopformer i andra riter i fornkyrkan som accepterades under den odelade kyrkans tid.

Som ett absolut minimum för dopformen kan man i varje fall nämna dopformeln från Matt. 28:19 (”i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”). Historiskt sett har de ortodoxa kyrkorna ansett att de orientalisk-ortodoxa kyrkornas, den romersk-katolska kyrkans, de gammalkatolska kyrkornas, de anglikanska kyrkornas, de evangelisk-lutherska kyrkornas och de evangelisk-reformerta kyrkornas dopsynen är tillräckligt lika den ortodoxa för att kunna godta dop firade i dessa kyrkor.

Ortodox dogmatik

Dogmatik är den teologiska vetenskap som utforskar det kristna trosinnehållet. Fornkyrkans lärosatser inte uppkom genom axiomatisk-deduktiv reflektion över skriften allena. Fornkyrkans lärosatser har sin grund i de apostoliska urförsamlingarnas gemensamma kerygma, leitourgia och martyria (dvs. förkunnelse, gudstjänst och vittnesbörd). Fornkyrkans bindande lärosatserna kännetecknas därför av apostoliskhet och katolskhet.

Men när kyrkofäderna och de fornkyrkliga koncilierna formulerade lärosatserna i samband med lärostriderna i fornkyrkan strävade man efter att grunda lärosatserna i de bibliska skrifterna eftersom dessa var en viktig del av fornkyrkans trosregel. Därför är lärosatsernas skriftbelägg en del av dogmatiken.

Det är bättre att beskriva fornkyrkans lärosatser som trosartiklar än som dogmer eftersom termen ”dogmer” kan missförstås som godtyckliga åsikter eller rationalistiska axiom. Lärosatserna är i grunden de led (lat. articuli; gr. ἄρθρα) som håller samman trosinnehållet. Ortodox dogmatik skiljer sig från både romersk-katolsk dogmatik och protestantisk dogmatik.

Den romersk-katolska dogmatiken har sedan skolastikens genombrott uppfattat trosskatten (lat. depositum fidei; gr. παραθήκη) som en samling uppenbarade axiom från vilka nya bindande dogmer kan härledas. Ortodox dogmatik däremot ser trosskatten som trosartiklarna som håller samman de apostoliska urförsamlingarnas gemensamma tro.

Protestantisk dogmatik anser sig däremot fri att konstruera ett nytt lärosystem. Den gammalprotestantiska dogmatiken försöker konstruera sitt lärosystem utifrån skriften allena (lat. ”sola scriptura”). Den nyprotestantiska dogmatiken försöker konstruera sitt lärosystem utifrån en hypotetisk urkristendom bortom skriften (t.ex. ”Jesu enkla lära”). Ortodox dogmatik är däremot inte fri att frångå fornkyrkans trosartiklar.

Det måste dock påpekas att det även finns andra åsikter rörande dogmatiken inom romersk-katolicism och protestantism i synnerhet bland ekumeniskt sinnade teologer. Bland ekumeniskt sinnade romersk-katolska teologer kritiserar man den skolastiska synen på trosskatten som en axiomsamling medan ekumeniskt sinnade protestantiska teologer oftast är kvinkvesekularister (dvs. anser att de fem första århundradenas lärobeslut och teologi är bindande eller i varje fall förebildlig för den kristna teologin i dag).

Sedan finns det också en problematisk trend i nutida ortodox teologi att genom en anakronistisk användning av kyrkofäderna och kyrkans gudstjänstliv försöka förvandla ortodox teologi till illa förklädd modern filosofi (t.ex. 1800-talets idealism och nationalromantik eller 1900-talets existentialism och personalism). Det är fullt legitimt att använda filosofi för att förklara och förstå kyrkans trosinnehåll, men skriften och den apostoliska traditionen får inte ersättas av filosofi.