Läsningar: Herrens möte i templet

Ton 7.

Läsning från Hebreerbrevet (7:7-17)

Ingen kan förneka att det är den ringare som blir välsignad av den som är förmer. I det ena fallet är det dödliga människor som tar emot tionde, men i det andra en om vilken det vittnas att han alltid lever. Och på sätt och vis har Levi, som får tionde, själv gett tionde genom Abraham. Ty som ännu ofödd var han till i sin förfader när Melkisedek mötte denne. Om nu fullkomlighet hade kunnat vinnas genom leviternas prästämbete – på detta var ju folkets lagstiftning byggd – fanns det då någon anledning att säga att det kommer en präst av annat slag, en sådan som Melkisedek, och inte en sådan som Aron? Ändras prästämbetet måste själva lagen ändras. Den som här åsyftas hör ju till en annan stam, där ingen någonsin har gjort tjänst vid altaret. Alla vet att vår Herre är av Judas stam, och Mose har ingenting sagt om präster från den stammen. Det hela blir än klarare när det nu uppstår en präst av annat slag, lik Melkisedek däri att han har blivit präst inte genom en lag som kräver en viss härstamning utan genom kraften i ett oförstörbart liv. Ty om honom betygas: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek.

Läsning från Lukasevangeliet (2:22-40)

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.”

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.” Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Källa: Bibeln.se

Annonser
Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: