Jesus Kristus

Grunden till den kristna tron är Jesus från Nasaret. Vår främsta källa till kunskap om den historiske Jesus är den nytestamentliga förkunnelsen. Men Nya testamentet är inte någon biografi eller historieskrivning i modern bemärkelse. Nya testamentet är förkunnelse av lärjungarnas och urförsamlingarnas kristuserfarenhet. Evangelierna är berättelser uppbyggda kring händelser. Evangelierna skildrar kristushändelsen och tolkar Jesu person och verksamhet utifrån den dåtida judendomens messiasförväntningar. (Messias liksom Kristus betyder ‘den smorde’ och är en viktig titel och gestalt i Gamla testamentet.) Men lärjungarnas och urförsamlingarnas tolkning av kristushändelsen går utöver dåtidens judiska messiasförväntningar om en messias som skulle vara en politisk eller religiös ledargestalt. Den nytestamentliga förkunnelsen om Kristushändelsen har tre övergripande teman: (a) Kristushändelsen som försoning som leder till en ny gemenskap mellan Gud och människorna; (b) Kristushändelsen som Guds självuppenbarelse som medför en ny gudsbild; (c) Kristushändelsen som en uppenbarelse av en ny människa som medför nya livsideal.

Det första temat är grunden till den kristna kyrkan – det nya förbundets gudsfolk. Genom kristushändelsen har Gud instiftat ett nytt förbund är öppet för alla folk. Det nya förbundets gudsfolk samlas i kyrkans gemenskap kring förkunnelsen, dopet och nattvarden.

Det andra temat har varit mycket verksamt i den kristna teologins historia. Kristus är inte endast en profet som förkunnar Gud, utan han är själv Guds självuppenbarelse och eviga Ord. I bergspredikan tolkar inte Jesus endast lagen utan uppenbarar Guds vilja genom att skärpa lagens bud och förkunna dess värdegrund i det dubbla kärleksbudet. Jesus gör alltså anspråk på att själv vara Guds vilja och stå över Gamla testamentet. Gudsbilden som framträder genom kristushändelsen visar en barmhärtig och kärleksfull Gud. Den kyrkliga teologin tidigt att lägga tonvikten vid att skildra vad Kristus och Gud är, medan Bibeln framför allt berättar om händelser som uttrycker förhållandet mellan Gud, människan och skapelsen. Detta fokus på vad Gud är och vad Kristus är utgör grunden till de sju ekumeniska konciliernas lärobeslut i fornkyrkan. Den fornkyrkliga teologin formulerade sina svar på frågan om vad Gud är i läran om treenigheten och vad Kristus är i läran om gudmänniskan (dvs. att Jesus Kristus är sann Gud och sann människa).

Det tredje temat är grunden till den kristna etiken och spiritualiteten. Detta tema hänger ihop med de två föregående. Den nya människan som uppenbaras genom Kristushändelsen lever i den nya gemenskapen med Gud i lydnad till det dubbla kärleksbudet. Paulus skildrar i sina brev kampen mellan den gamla och nya människan i de troendes liv. Övergången från den gamla till den nya människan genom att förenas med Kristus i sitt liv brukar i den östkyrkliga traditionen kallas gudomliggörelse.

Advertisements
Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: