Andligt liv

Det andliga livet kan beskrivas som Guds fallna avbild – människan – som omvänder sig genom tron och närd av sakramenten (särskilt dopet och nattvarden) växer genom hoppet i den kärlek som återställer den förlorade likheten med Gud som är kärlek. Det andliga livet är gudomliggörelsen. Människan är Guds avbild som genom syndafallet förlorat den gudslikhet till vilken hon är kallad.

Jesus Kristus kallar människan på nytt till Gud så att hon genom nåden kan rena sig från synden som döljer gudsavbilden och genom dygderna kan växa i gudslikheten. ”Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld.” (2 Pet 1:4).

Det andliga livet grundar sig i sakramenten – nådemedlen – men består också av den enskildes andliga kamp. ”Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot köttet, inte att leva efter vår köttsliga natur. Om ni lever på det sättet kommer ni att dö, men om ni med ande dödar kroppens gärningar skall ni leva. ” (Rom 8:12f). ”Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi.” (Kol 3:5). ”Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg.” (Gal 5:22-25).

Den andliga kampen syftar till att korsfästa den gamla människan – resterna av synden som hindrar gudslikheten. Kyrkofäderna och de andliga författarna menar att den andliga kampen har tre stadier: (a) rening, (b) upplysning och (c) fullkomlighet. I det första stadiet – reningen – kämpar de troende för att bryta de dåliga vanor (laster) som leder till synd. I det andra stadiet – upplysningen – kämpar de troende för att bygga upp goda vanor (dygder) som hjälper dem att uppfylla det dubbla kärleksbudet (Matt 22:36-40; jfr 1 Kor 13:4-13). I det tredje stadiet – fullkomligheten – har de troende lärt sig att älska Gud av hela sitt väsen och sin nästa som sig själv. Detta stadium innebär en hemlighetsfull förening med Gud: “Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig.” (Gal 2:19f).

Den andliga kampen bedrivs genom andaktsövningar (askes). De vanligaste andaktsövningarna är (a) ett regelbundet böneliv, (b) spontana bönesuckar, (c) gudstjänstdeltagande, (d) daglig samvetsrannsakan, (e) regelbunden bikt, (f) fasta, (g) andlig läsning och (h) barmhärtighetsverken.

Bönelivet byggs upp med hjälp av regelbundna bönestunder (morgonbön, bordsbön och aftonbön). Bönelivet kan också bestå av att de troende dagligen ber ett antal Jesusböner med hjälp av ett radband. Jesusbönen kan också användas som spontan bönesuck. Att delta i kyrkans gudstjänstliv – särskilt på veckans huvudgudstjänst och de större högtiderna – är en viktig del av de troendes böneliv.

Det är bra att göra en daglig samvetsrannsakan i samband med aftonbönen. En allmän samvetsrannsakan gör man också som förberedelse för bikten. Ortodoxa kyrkans kateketiska tradition uppmanar de troende att bikta sig minst en gång om året inför påsk eller fyra gånger om året i de fyra fastetiderna eller oftare.

Fastan är en andaktsövning som går tillbaka till Bibeln. Fastedagar och fastetiderna ska inte endast användas till att avstå från vissa livsmedel utan också till ett mer fördjupat andaktsliv. Om man inte har tid att hålla på med andlig läsning under det övriga året bör man passa på att använda fastetiderna till att läsa Bibeln, kyrkofäderna, de andliga författarna och helgonens liv.

Det andliga livet bygger på lydnad till det dubbla kärleksbudet: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. … Du skall älska din nästa som dig själv.””(Matt 22:37f). Syftet med de andaktsövningarna är att bära andens frukter. ”Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen.” (Matt 3:8). Därför är barmhärtighetsverken inte bara en andlaktsövning utan också en frukt av det andliga livet. Det dubbla kärleksbudet måste vara måttstocken på alla andaktsövningar. ”På frukten känner man trädet.” (Matt 12:33). De andliga författarna varnar för andlig villfarelse som gör andaktsövningar till ett självändamål som leder till skrytsamhet och högmod. ”Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er fader i himlen.” (Matt 6:1).

Annonser
Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: