Monthly Archives: oktober 2013

Söndagsliturgins kommande läsningar under 2013

Liturgins söndagsläsningar i november:
3/11, ton 2, 2 Kor 11:31-12:9; Luk 16:19-31
10/11, ton 3, Gal 1:11-19; Luk 10:25-37
17/11, ton 4, Gal 2:16-20; Luk 12:16-21
24/11, ton 5, Gal 6:11-18; Luk 18:18-27

Liturgins söndagsläsningar i december:
1/12, ton 6, Ef 2:4-10; Luk 18:35-43
8/12, ton 7, Ef 2:14-22; Luk 13:10-17
15/12, ton 8, 2 Tim 1:8-18; Luk 14:16-24
22/12, ton 1, Heb 11:9-10,32-40; Matt 1:1-25
29/12, ton 2, Gal 1:11-19; Matt 2:13-23

Källa: Grekisk-ortodoxa metropolitdömets kalender för 2013

Läsningar: Söndag 7 enligt Lukas

OBS! Tidigare läsningar har innehållit fel evangelieläsningar, men rätt epistelläsningar. Härefter anges de rätta evangelieläsningarna enligt Grekisk-ortodoxa metropolitdömets kalender. Redaktionen.

Prokeimenon. Ton 1.

Herre, låt din nåd vila över oss (Ps 33:22)

V. Jubla över Herren, ni rättfärdiga! (Ps 33:1)

Läsning från Andra Korinthierbrevet (9:6-11)

Bröder och systrar, den som sår snålt får en snål skörd, och den som sår rikligt får en riklig skörd. Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare. Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål. Det står ju skrivet: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning. Ni blir rika på allt och kan visa en gränslös frikostighet, som framkallar tacksägelser till Gud när jag förmedlar gåvan.

Halleluja (3 gånger). Ton 1.

V1. Gud ger mig hämnd på mina fiender och lägger folken under mina fötter! (Ps 18:48)

V2. Stora segrar skänker Herren åt sin konung, han handlar trofast mot sin smorde. (Ps 18:51)

Läsning från Lukasevangeliet (8:41-56)

Vid den tiden kom det fram till Jesus en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han kastade sig för Jesu fötter och bad honom komma med hem, för han hade en dotter på tolv år, hans enda barn, och hon låg för döden. När Jesus var på väg dit pressade sig hela mängden på honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade gjort av med allt hon ägde på läkare men inte lyckats bli botad av någon. Nu kom hon bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, och genast upphörde blödningen. Då sade Jesus: ”Vem var det som rörde vid mig?” När ingen ville svara sade Petrus: ”Mästare, alla knuffas ju och tränger sig på dig.” Men Jesus sade: ”Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.” När kvinnan förstod att hon var upptäckt kom hon darrande fram och föll ner för honom och berättade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och att hon genast hade blivit botad. Då sade han till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.” Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: ”Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre.” Jesus hörde det och sade till honom: ”Var inte rädd, tro bara, så skall hon bli hjälpt.” När han kom fram till huset lät han ingen följa med in utom Petrus och Johannes och Jakob och flickans far och mor. Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: ”Gråt inte! Hon är inte död, hon sover.” Då skrattade de åt honom, de visste ju att hon hade dött. Men han tog hennes hand och sade högt: ”Flicka, stig upp!” Då återvände hennes ande, och hon reste sig genast upp, och han sade till dem att ge henne något att äta. Hennes föräldrar häpnade, men han förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

Källa: Bibeln.se

Om samvetsrannsakan

Daglig samvetsrannsakan är en användbar andaktsövning. Samvetsrannsakan handlar om att lära oss se Guds handlande och vilja i vårt liv och se hur vi svarar på den kärlek Gud visar oss. Det kan vara hjälpsamt att genomföra samvetsrannsakan som en förberedelse till aftonbönen.

Samvetsrannsakan inleds med att vi påminner oss om Guds närvaro och inför Gud går igenom det som har hänt oss under den gångna dagen från dess början fram tills nu. Vi ser vilka händelser under dagen vi är tacksamma för och tackar Gud. Vi ser vad vi har lyckats med och tackar Gud. Vi ser vilka val vi måste göra och ber Gud om att hjälpa oss att fatta rätt beslut. Vi ser vad vi har misslyckats med och ber Gud att hjälpa oss att lära oss av våra misslyckanden. Vi ser vilka synder vi har begått och ber Gud om förlåtelse och nåd att inte upprepa dessa synder.

Följande frågor kan vara till hjälp vid samvetsrannsakan:

  • Vad är jag tacksam för i dag?
  • Vad har jag lyckats med i dag?
  • Varför lyckades jag?
  • Vad har jag misslyckats med i dag?
  • Varför misslyckades jag?
  • Vilka synder har jag begått i dag?
  • Varför begick jag dessa synder?
  • Hur ska jag göra för att inte upprepa dessa synder i framtiden?
  • Vilka beslut står jag inför?

Om bibelläsning

Från helige Filaret av Moskvas stora katekes:

Fråga: Hur bör vi läsa den heliga Skrift?

Svar: För det första bör vi läsa den med andakt så som Guds Ord och med bön om att förstå den rätt. För det andra bör vi läsa den med den uppriktiga avsikten att lära oss tron och uppmanas till goda gärningar. För det tredje bör vi förstå den på ett sätt som överensstämmer med Ortodoxa kyrkans och kyrkofädernas tolkning.

Den Nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen sammanfattar Ortodoxa kyrkans tolkning av Bibelns budskap.

Det är bra att ta sig tid att varje dag läsa lite i Bibeln (t.ex. ett kapitel från Nya testamentet och ett kapitel från Gamla testamentet).

Bön före bibelläsning

Herre Jesus Kristus,
öppna mitt hjärtas öron och ögon
så att jag kan ta emot dina ord och förstå och göra din vilja.
Jag är så som en främling i världen,
dölj inte dina bud för mig.
Öppna mina ögon
så att jag kan förstå det underbara i din lag.
Jag sätter mitt hopp till dig, min Gud,
om att du ska upplysa mitt förstånd.
Välsignad är du i evigheters evigheter.
Amen.

Läsningar: Söndag 17 enligt Matteus

Prokeimenon. Ton 8.

Ge löften åt Herren, er Gud, och infria dem. (Ps 76:12)

V. Gud är känd i Juda, hans namn är stort i Israel. (Ps 76:2)

Läsning från Andra Korinthierbrevet (6:16-7:1)

Bröder och systrar, hur kan Guds tempel förlikas med avgudar? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo och vandra mitt ibland dem och vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Därför säger Herren: Dra bort från dem och skilj er från dem. Rör inte vid det som är orent. Då skall jag ta emot eroch jag skall vara er fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, allhärskaren. Mina kära barn, detta är de löften vi har. Låt oss därför rena oss från allt som befläckar kropp och ande och i gudsfruktan nå fram till helighet.

Halleluja (3 gånger). Ton 8.

V1. Kom, låt oss jubla till Herrens ära och hylla vår klippa, vår räddning! (Ps 95:1)

V2. Låt oss träda fram inför honom och tacka. (Ps 95:2)

Läsning från Matteusevangeliet (15:21-28)

Vid den tiden kom Jesus till området kring Tyros och Sidon. En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.” Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: ”Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.” Han svarade: ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.” Men hon kom och föll ner för honom och sade: ”Herre, hjälp mig.” Han svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” – ”Nej, herre”, sade hon, ”men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” Då sade Jesus till henne: ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.” Och från den stunden var hennes dotter frisk.

Källa: Bibeln.se

Ikonerna – Guds Ord i bild

Ikonerna (de heliga bilderna) är förkunnelse, bekännelse och andaktsmedel. Ikonerna är förkunnelse eftersom de i bild visar frälsningshistoriens händelser och personligheter. Ikonerna är bekännelse eftersom de förkunnar att Jesus Kristus är sann Gud och sann människa. Jesus Kristus ”är den osynlige Gudens avbild” (Kol 1:15). Ikonerna av Jesus Kristus bekänner att Guds fullkomliga självuppenbarelse är en enda person som också är sann människa eftersom han kan avbildas. Detta handlar om vad teologin kallar egenskapsutbyte (communicatio idiomatum) vilket innebär att eftersom Jesus är en enda person (dvs. har ett enda subjekt) kan de gudomliga egenskaperna tillskrivas Jesus så som människa och de mänskliga egenskaperna tillskrivas Jesus så som Gud. Trots att osynlighet är en gudomlig egenskap (dvs. en del av den gudomliga naturen) blir Gud synlig genom Jesu Kristi mänskliga egenskaper (dvs. hans mänskliga natur). Ikonerna av jungfru Maria och helgonen bekänner också det kristna helighetsidealet och visar oss goda förebilder. Ikonerna är också andaktsmedel eftersom de riktar våra tankar, vår vilja och våra känslor till de personer och händelser som är avbildade på ikonerna.

En del människor tycker att bruket av ikoner strider mot dekalogens andra budord: ”Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. ” (2 Mos 20:4f; 5 Mos 5:8f). Men detta budord kan inte innebära något allmänt bildförbud eftersom Moseböckerna också föreskriver att uppenbarelsetältet, förbundsarken och templet ska smyckas med keruber och andra bilder. Detta budord är ett förbud mot avgudadyrkan (”du skall inte tillbe eller tjäna dem”). I antiken trodde hedningarna att avgudastatyer inte endast var bilder av de hedniska gudarna utan faktiska gudar. Kristna tror inte att ikonernas målarfärg och trä är Gud. En ikon visar en avbild av en urbild. Det är inte ikonen, utan ikonens urbild som kristna vördar eller tillber beroende på motiv.

Det gamla förbundets ceremoniella och juridiska bud är inte bindande i det nya förbundet utan endast de moraliska buden. Paulus skriver: ”Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.” (Rom 13:10). Den kristna etiken utgår från det dubbla kärleksbudet, det kristna kärleksidealet och den gyllene regeln (jfr Matt 22:36-40; 1 Kor 13:4-8; Matt 7:10; Tob 4:15). Den kristna etiska tillämpningen av Gamla testamentet utgår alltså från det dubbla kärleksbudet vilket upphäver de ceremoniella buden som reglerar det gamla förbundets gudstjänstliv och de juridiska buden som reglerade den fornisraeliska staten. I det nya förbundet har Gud blivit synlig genom Jesus Kristus. Därför används bilder i det nya förbundets gudstjänster till skillnad från det gamla förbundets gudstjänster. Men avguderiförbudet i dekalogens andra bud har fortfarande en moralisk tillämpning i den kristna etiken: ”Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi.” (Kol 3:5). ”De lever så att de slutar i fördärvet, deras gud är buken och sin ära får de genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska.” (Fil 3:19).

Bönen – vårt möte med Gud

Kyrkofadern Johannes av Damaskus beskriver bön på följande sätt: ”Bön är själens upplyftande till Gud eller en till Gud rikta bön om lämpliga gåvor.” Första delen av denna beskrivning handlar om bön i allmänhet, medan andra delen handla om begärande bön.

Bön i allmänhet handlar om att bli medveten om Gud som uppenbarar sig själv för oss. Det handlar om att svara på Guds självuppenbarelse (dvs. Guds givande av sig själv till oss). Bön är människans svar på Guds självuppenbarelse. Detta svar sker genom lovprisning, tacksägelse och begärande bön. Bönen uttrycker det kristna hoppet: ”Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras.” (1 Pet 1:13). Bön handlar om att ha gemenskap med Gud – att umgås med Gud som uppenbarar sig själv för oss.

Gud uppenbarar sig själv för oss på många olika sätt. Gud uppenbarar sig genom skapelsen: ”Ty ur storheten och skönheten hos det skapade träder bilden av dess upphovsman fram för tanken.” (Vish 13:5). ”Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.” (Rom 1:20). Gud uppenbarar sig genom samvetet: ”Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. ” (Rom 2:14f). Gud uppenbarar sig genom erfarenheten: ”Men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. ” (Apg 14:17). ”Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom – han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom.” (Apg 17:27f). Spåren av Guds skapande Vishet och Ord är en allmän uppenbarelse i skapelsen.

Men Guds fullkomliga självuppenbarelse är hans Ord som kom till profeterna i det gamla förbundet och blev människa i det nya förbundet. Jesus från Nasaret är Guds människoblivna Ord – Guds fullkomliga självuppenbarelse. ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.” (Joh 1:14). ”Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.” (14:9-14). ”Han är den osynlige Gudens avbild” (Kol 1:15). När vi läser Bibeln möter vi Guds särskilda uppenbarelse. Jesus från Nasaret är Guds särskilda, fullkomliga självuppenbarelse som vi firar, förkunnar och bekänner i sakramenten och kyrkans gudstjänstliv.

I bönen svarar vi på Guds självuppenbarelse. Vi utvecklar vår gudsrelation genom bönen och umgås med Gud så som vår Skapare, Herre, Fader, Hjälpare, Frälsare och Vän. Vi sätter vårt hopp till Gud när vi närmar oss Gud genom bönen. ”Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras.” (1 Pet 1:13).

Guds kärlek och kristen moral

Hela den kristna moralen ryms egentligen i följande bibelord:

”Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: ”Jag älskar Gud” men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder.” (1 Joh 4:16-21)

Ibland är frestas man att tro att kristen moral handlar om att förtjäna Guds kärlek, om att visa sig värdig, men i evanglierna kommer Jesus till syndarna och visar dem barmhärtighet medan han kritiserar moralisterna som anser sig själva vara värdiga. Den kristna moralens normer syftar till kärlek som Paulus skriver: ”Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.” (Rom 13:8-10)

Vi bör inte tänka på kristen moral som vårt försök att förtjäna Guds kärlek, utan som vårt försök att besvara Guds kärlek.

Läsningar: Söndag 16 enligt Matteus

Prokeimenon. Ton 7.

Herren ger styrka åt sitt folk. (Ps 29:11)

V. Ära Herren, ni gudasöner, ära Herrens majestät. (Ps 29:1)

Läsning från Andra Korinthierbrevet (6:1-10)

Bröder och systrar, som Guds medhjälpare uppmanar jag er också att inte kasta bort den nåd ni tar emot från Gud. Han säger ju: Jag bönhörde dig när stunden var inne, jag hjälpte dig på frälsningens dag. Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag. Jag vill inte vara till anstöt för någon, ingen skall kunna anmärka på min tjänst. Som Guds tjänare visar jag på allt sätt vad jag duger till: med stor uthållighet under påfrestningar, trångmål och nöd, under prygel, fångenskap och upplopp, under möda, vaka och svält, med renhet, kunskap, tålamod och godhet, med helig ande, uppriktig kärlek, sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen till anfall och försvar, i ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Jag kallas villolärare men säger sanningen, jag är misskänd men ändå erkänd, jag är nära döden men ändå lever jag, tuktad men inte till döds, plågad men alltid glad. Jag är fattig men gör många rika, jag har ingenting men äger allt.

Halleluja (3 gånger). Ton 7.

V1. Det är gott att tacka Herren. (Ps 92:1)

V2. Att var morgon förkunna din nåd och var natt din trofasthet. (Ps 92:2)

Läsning från Matteusevangeliet (25:14-30)

Herren talade i denna liknelsen: ”Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.”

Källa: Bibeln.se

Läsningar: Söndag 15 enligt Matteus

Prokeimenon. Ton 6.

Herre, rädda ditt folk och välsigna din egendom. (Ps 28:9)

V. Till dig, Herre, ropar jag. (Ps 28:1)

Läsning från Andra Korinthierbrevet (4:6-15)

Bröder och systrar, Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus. Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig. Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad. Alltid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp. Ty jag, som är vid fullt liv, utlämnas för Jesu skull ständigt till att dö, för att också Jesu liv skall bli synligt i min dödliga kropp. Alltså verkar döden i mig och livet i er. Jag har samma trosvissa ande som i skriften, där det står: Jag tror, därför talar jag. Också jag tror, och därför talar jag. Jag vet ju att han som uppväckt herren Jesus skall uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er. Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå allt fler och hos allt fler väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära.

Halleluja (3 gånger). Ton 6.

V1. Den som bor i den Högstes skydd och vilar i den Väldiges skugga. (Ps 91:1)

V2. Han säger: ”Herren är min tillflykt.” (Ps 91:2)

Läsning från Matteusevangeliet (22:35-46)

Vid den tiden kom en laglärd till Jesus för att sätta honom på prov och frågade: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.” Då fariseerna var församlade frågade Jesus dem: ”Vad anser ni om Messias? Vems son är han?” – ”Davids”, svarade de. Då sade han: ”Hur kan då David på Andens ingivelse kalla honom herre och säga: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender under dina fötter. Om nu David kallar honom herre, hur kan han då vara Davids son?” Ingen kunde svara honom, och efter den dagen vågade heller ingen längre ställa frågor till honom.

Källa: Bibeln.se